Trötthet och glädje
Efter att ha varit hemma från jobbet på grund av sjukdom i en vecka och sen börjat jobba den här veckan igen så är både psyket och kroppen oerhört trött. Jag får träningsvärk pg.a. av jobbet och då är det illa, får nästan inte ens det efter 4 veckors semester liksom. Vill helst få träningsvärk för att faktiskt ha tränat men hur sjutton jag ska orka med det vet jag inte...
Känner mig även lite krasslig fortfarande så det hjälper ju inte. Mer som inte hjälper är att det är sjukt mycket att göra på jobbet (och jag är ensam på min avdelning) och värre är det då jag inte får bitar i tid så att jag ens kan tänka på att inte känna stressen och att kunna komma ifatt.
Och så den här tröttheten. Svårt att komma upp på morgonen (som alltid) och så vara trött hela dagen för att efter jobbet vara trött. Trött, trött, trött. Och trots tröttheten så har jag ändå svårt att somna på kvällarna. Helsjukt är det.
Glädjen
Igår kväll fick jag ett meddelande från världens bästa Debbi som frågade om vi skulle fika idag. Svarade såklart ja och det var så välbehövligt! Vi började med att gå en liten och kort promenad i solskenet då jag bland annat ville se fotografier i en tunnel för att sedan uträtta lite ärenden på stan. Det följdes upp av en fika på Espresso House. Jag är inte så förtjust i fikat där men sconesen är to die for! Och den varma chokladen förstårs.
Att få lite solsken och ha en vän vid sin sida och få skratta (något som jag inte gjort ordentligt på vad som känns som en evighet) gjorde min dag! Så himla bra alltså.