Grand Canyon

Då jag hade lovat att jag skulle köra hela vägen till Grand Canyon så att killarna kunde sova i bilen så var det precis vad jag gjorde. Lite typiskt att radiostationen hade "hakat" upp sig eller något för det var samma musik och samma reklam om och om igen i en (typ) 45 minutersperiod så det var skönt att vi stannade vid Hoover Dam så att jag fick höra annat men framförallt även fick se annat än väldigt raka vägar under en väldigt lång sträcka.

Efter Hoover Dam stoppet var det bara att köra vidare på de raka vägarna med väldigt platt ökenvegetation så långt ögat nådde och när det började dyka upp gröna träd vid sidan av vägen så trodde jag att vi snart var framme. Men så var inte fallet, vi körde väl i över en timma till innan vi kom fram till ingången av nationalparken där vi betalade för att få köra in bilen. 5-10 min senare parkerade vi och försökte lista ut vart vi skulle härnäst. Det slutade med att vi hoppade på en buss och åkte några minuter innan vi gick av.

Det var väldigt kallt och det låg snö på marken och jag hade bara en tröja så frös något enormt. Men det var bara att bita ihop trots att fingrarna stelnade så fort jag skulle ta ett kort med kameran.

Vi gick utmed kanten och stannade och tog massa kort. Jag frågade Mattias om han hade lust att gå fram och sätta sig vid kanten så att jag fick ta en bild på honom, vilket han gjorde. Bilden är inte med i det här inlägget då jag tog bilden med hans iphone, däremot finns det en bild på mig där jag sitter och dinglar med benen från samma kant.

Det var rätt läskigt att sätta sig där på kanten, jag kröp sista biten och slängde över benen. Tommy tog kort med min kamera och när jag skulle ta kort på mina ben över kanten så var det lite svårt. Jag lutade mig bakåt då det blåste i ryggen på mig, var lite läskigt då det kändes som att jag skulle blåsa ner över kanten...
Men det var ännu läskigare när det var Tommys tur att sätta sig där, när han gick fram så ville man liksom dra tillbaka honom, Mattias sa samma sak, att det var läskigare att se oss gå och sätta sig vid kanten än vad det var att göra det själv.

Nu blev det lite mycket text så jag rundar av här och visar er 24(!) bilder istället.







Jag tror nog att Grand Canyon var det allra bästa på vår resa, trots kylan så var det så himla häftigt att vara där och blicka ut över kanjonen. Att solnedgången gjorde att det blev helt makalösa färger både på himlen och på marken gjorde ju inte saken värre direkt! Hoppas, hoppas, hoppas att jag får tillfälle att åka tillbaka om jag åker på en roadtrip igen nästa år. Men då blir det nog en annan kant för att variera mig lite.

Usa 2016 | |
Upp