Trolltunga del 2

Vi vaknade upp ca 6,5 km från Trolltunga till en dimmig och disig värld och med en förhoppning om att det skulle klarna upp så fortsatte vi vår vandring till Trolltunga. Vi lämnade kvar tälten och de stora väskorna på tältplatsen så att vi slapp bära med oss dem, ett klokt beslut helt klart.



Emellanåt klarnade det upp och himlen blev blå men framme vid vår destination var det väldigt grått och någon utsikt såg man inte, man såg knappt tungan. Kön ut på tungan var väldigt kort och vi beslutade oss för att jag stannade kvar en bit bort för att fota från en vinkel medan Anna och Carro ställde sig i kön och tog kort på varandra.



Lagom tills de var klara och det var min tur att gå ut så hade det spruckit upp lite på himlen och man såg lite mer av omgivningarna. Däremot så var det från min synvinkel på tungan fortfarande grått och dimmigt vilket ni får se när det kommer ett inlägg med mobilbilder från vandringen så småningom.



Medan jag stod i kön ut till tungan som nu hade blivit längre då det höll på att spricka upp så kändes det lite orättvist att jag skulle få bilder på utsikten från tungan och inte mina vänner, då såg jag att en del gick nedåt en bit och tog bilder från en annan liten klippa så jag tänkte att dit kunde vi gå så att de också fick med utsikten. Bra hjärnor tänka lika för så hade mina kompisar också tänkt och sagt och gjort så gick vi dit.



När vi kände oss klara så gick vi tillbaka till tältplatsen, packade ihop våra saker och började den jobbiga vandringen ned igen. Jag måste träna upp mina knän till kommande vandringen för aj vad de gör ont är man går nedför...

Efter alla serpentinsvängar så hade jag fått nog med att gå och orkade verkligen inte med de sista 6 km ned till bilen så jag bestämde mig för att försöka våga lifta ned sista biten. Men som tur var behövde jag inte använda tummen då Carro träffade på en tjej i toakön som hon och Anna hade mött i kön till tungan uppepå berget. Hon och hennes mamma hade en plats i deras bil så de var snälla och skjutsade mig ned till vår bil så att jag kunde åka upp och hämta Anna och Carro som väntade med väskorna. Det var en oerhörd lättnad att slippa gå nedåt i ytterligare 6 km den dagen!

Efter det så styrde vi kosan hemåt igen efter en välbehövd middag och en hotellnatt i Drammen.
Norge 2018 | | Kommentera |
Upp