Trolltunga del 2

Vi vaknade upp ca 6,5 km från Trolltunga till en dimmig och disig värld och med en förhoppning om att det skulle klarna upp så fortsatte vi vår vandring till Trolltunga. Vi lämnade kvar tälten och de stora väskorna på tältplatsen så att vi slapp bära med oss dem, ett klokt beslut helt klart.



Emellanåt klarnade det upp och himlen blev blå men framme vid vår destination var det väldigt grått och någon utsikt såg man inte, man såg knappt tungan. Kön ut på tungan var väldigt kort och vi beslutade oss för att jag stannade kvar en bit bort för att fota från en vinkel medan Anna och Carro ställde sig i kön och tog kort på varandra.



Lagom tills de var klara och det var min tur att gå ut så hade det spruckit upp lite på himlen och man såg lite mer av omgivningarna. Däremot så var det från min synvinkel på tungan fortfarande grått och dimmigt vilket ni får se när det kommer ett inlägg med mobilbilder från vandringen så småningom.



Medan jag stod i kön ut till tungan som nu hade blivit längre då det höll på att spricka upp så kändes det lite orättvist att jag skulle få bilder på utsikten från tungan och inte mina vänner, då såg jag att en del gick nedåt en bit och tog bilder från en annan liten klippa så jag tänkte att dit kunde vi gå så att de också fick med utsikten. Bra hjärnor tänka lika för så hade mina kompisar också tänkt och sagt och gjort så gick vi dit.



När vi kände oss klara så gick vi tillbaka till tältplatsen, packade ihop våra saker och började den jobbiga vandringen ned igen. Jag måste träna upp mina knän till kommande vandringen för aj vad de gör ont är man går nedför...

Efter alla serpentinsvängar så hade jag fått nog med att gå och orkade verkligen inte med de sista 6 km ned till bilen så jag bestämde mig för att försöka våga lifta ned sista biten. Men som tur var behövde jag inte använda tummen då Carro träffade på en tjej i toakön som hon och Anna hade mött i kön till tungan uppepå berget. Hon och hennes mamma hade en plats i deras bil så de var snälla och skjutsade mig ned till vår bil så att jag kunde åka upp och hämta Anna och Carro som väntade med väskorna. Det var en oerhörd lättnad att slippa gå nedåt i ytterligare 6 km den dagen!

Efter det så styrde vi kosan hemåt igen efter en välbehövd middag och en hotellnatt i Drammen.
Norge 2018 | | Kommentera |

Trolltunga, Norge 2018 - del 1

I början på min semester åkte jag och två kompisar till Trolltunga i Norge. Vi hade lite tidsbrist då Carro skulle börja jobba på måndagen igen så på torsdagen efter att jag slutat så packade vi bilen och åkte runt 17:30 mot Oslo där vi stannade och bodde på hotell över natten.

Morgonen därpå styrde vi bilen mot Tyssedal där parkeringen till Trolltunga ligger. OBS! Stanna inte på den första parkeringen (det är inte ens Tyssedal...) där det står Trolltunga, vi gjorde nämligen det misstaget och det är ett väldigt jobbigt misstag. Parkerar man på första (kostar 300 norska kronor) så får du gå 6 extra kilometer på asfalterad väg som går uppåt hela tiden! Men det var inget vi visste något om när vi glada började traska uppåt (fick höra av en annan tjej på parkeringen att det bara var 200 meter upp till nästa parkering så därför beslutade vi att stanna på den första parkeringen).

Det var gassande sol den här dagen och varmt som attans så när vi kom upp till den andra parkeringen (kostar 500 norska kronor) så var vi glada att det bara var 11km kvar enkel väg... trodde vi. Vi hade nämligen googlat innan vi åkte att det skulle vara 11km från (den riktiga) parkeringen till Trolltunga men när vi kom upp dit så stod det att det var 14km. Konstigt nog när jag googlade nu så står det 14 km på de sidor man går in på så jag vet inte riktigt hur vi (alla 3) hade googlat fram oss till andra svar. Vad jag minns så står det inget om flera parkeringar heller och tydligen finns det en 3:e (kanske är det 11km därifrån?) som är ännu längre upp. Tror den blir full rätt snabbt också och så är den säkert dyrare men lyckas du parkera där så slipper du gå de 17 terpentin svängarna som också går ständigt uppför och tar en evighet känns det som. Det är 1 km upp på den vägen som bilderna tar vid.

(Det går en skyttelbuss på den vägen men vi kom dit så sent på dagen så den hade slutat gå när vi började vår vandring.)


Man kunde inte klaga på utsikten iallafall.


På första bilden ser du parkeringen (den "riktiga") och på andra ser du Anna och Carro som tappert kämpar sig uppåt.


Såhär såg det ut om man vände sig om.


Carro fyller på vatten strax efter vi slapp asfaltsvägen och där det kändes som att den riktiga vandringen började.


Vi tyckte att det var jättefint här (måste varit för att vi var hiskeligt trötta och väldigt svettiga vid det här laget) men när vi gick ner igen dagen efter och när vi ser på bilderna vi tagit så var det ju inte sådär jättefint. Det kändes nämligen lite träskaktigt.


Det var en kort (väldigt kort!) bit där det nästan var lite plant att gå och jag kände att vi äntligen skulle slippa att gå konstant uppför. Men tji fick jag för attans vad det gick uppåt hela hela tiden. Det var några gånger där jag inte visste om jag skulle gråta eller spy och det kändes nästan inte värt att fortsätta. Men skam den som ger sig, jag traskade på i min egen takt trots att benen skrek i protest att jag skulle stanna.


När det började skymma och bli väldigt dimmigt så beslutade vi oss för att börja leta efter en tältplats. Kollar ni i bakgrunden så ser ni två killar bada näck, såg väldigt skönt ut.

Ser du kanten på berget? Därifrån kom alltså vi ifrån så du kanske förstår hur uppför det verkligen var?!


Här satte vi upp tälten för natten, ca 6,5km ifrån Trolltunga. Ångrar mig lite i efterhand att vi inte gick ned och tog oss ett dopp innan vi gick och lade oss. Istället lagade vi mat och Carro och jag åt degen av en misslyckad kladdkaka innan vi gosade ner oss i våra sovsäckar.


Tycker ni att bilderna är lite suddiga förresten? Har nämligen lite problem med min Mac p.g.a. retinaskärmen men vet inte riktigt hur jag ska lösa problemet...
Norge 2018 | | Kommentera |
Upp