Trolltunga, Norge 2018 - del 1

I början på min semester åkte jag och två kompisar till Trolltunga i Norge. Vi hade lite tidsbrist då Carro skulle börja jobba på måndagen igen så på torsdagen efter att jag slutat så packade vi bilen och åkte runt 17:30 mot Oslo där vi stannade och bodde på hotell över natten.

Morgonen därpå styrde vi bilen mot Tyssedal där parkeringen till Trolltunga ligger. OBS! Stanna inte på den första parkeringen (det är inte ens Tyssedal...) där det står Trolltunga, vi gjorde nämligen det misstaget och det är ett väldigt jobbigt misstag. Parkerar man på första (kostar 300 norska kronor) så får du gå 6 extra kilometer på asfalterad väg som går uppåt hela tiden! Men det var inget vi visste något om när vi glada började traska uppåt (fick höra av en annan tjej på parkeringen att det bara var 200 meter upp till nästa parkering så därför beslutade vi att stanna på den första parkeringen).

Det var gassande sol den här dagen och varmt som attans så när vi kom upp till den andra parkeringen (kostar 500 norska kronor) så var vi glada att det bara var 11km kvar enkel väg... trodde vi. Vi hade nämligen googlat innan vi åkte att det skulle vara 11km från (den riktiga) parkeringen till Trolltunga men när vi kom upp dit så stod det att det var 14km. Konstigt nog när jag googlade nu så står det 14 km på de sidor man går in på så jag vet inte riktigt hur vi (alla 3) hade googlat fram oss till andra svar. Vad jag minns så står det inget om flera parkeringar heller och tydligen finns det en 3:e (kanske är det 11km därifrån?) som är ännu längre upp. Tror den blir full rätt snabbt också och så är den säkert dyrare men lyckas du parkera där så slipper du gå de 17 terpentin svängarna som också går ständigt uppför och tar en evighet känns det som. Det är 1 km upp på den vägen som bilderna tar vid.

(Det går en skyttelbuss på den vägen men vi kom dit så sent på dagen så den hade slutat gå när vi började vår vandring.)


Man kunde inte klaga på utsikten iallafall.


På första bilden ser du parkeringen (den "riktiga") och på andra ser du Anna och Carro som tappert kämpar sig uppåt.


Såhär såg det ut om man vände sig om.


Carro fyller på vatten strax efter vi slapp asfaltsvägen och där det kändes som att den riktiga vandringen började.


Vi tyckte att det var jättefint här (måste varit för att vi var hiskeligt trötta och väldigt svettiga vid det här laget) men när vi gick ner igen dagen efter och när vi ser på bilderna vi tagit så var det ju inte sådär jättefint. Det kändes nämligen lite träskaktigt.


Det var en kort (väldigt kort!) bit där det nästan var lite plant att gå och jag kände att vi äntligen skulle slippa att gå konstant uppför. Men tji fick jag för attans vad det gick uppåt hela hela tiden. Det var några gånger där jag inte visste om jag skulle gråta eller spy och det kändes nästan inte värt att fortsätta. Men skam den som ger sig, jag traskade på i min egen takt trots att benen skrek i protest att jag skulle stanna.


När det började skymma och bli väldigt dimmigt så beslutade vi oss för att börja leta efter en tältplats. Kollar ni i bakgrunden så ser ni två killar bada näck, såg väldigt skönt ut.

Ser du kanten på berget? Därifrån kom alltså vi ifrån så du kanske förstår hur uppför det verkligen var?!


Här satte vi upp tälten för natten, ca 6,5km ifrån Trolltunga. Ångrar mig lite i efterhand att vi inte gick ned och tog oss ett dopp innan vi gick och lade oss. Istället lagade vi mat och Carro och jag åt degen av en misslyckad kladdkaka innan vi gosade ner oss i våra sovsäckar.


Tycker ni att bilderna är lite suddiga förresten? Har nämligen lite problem med min Mac p.g.a. retinaskärmen men vet inte riktigt hur jag ska lösa problemet...
Norge 2018 | |
Upp